Jag försöker hålla mej positiv men ibland går det bara inte.

Jag försöker vara stark men ibland brister det.

I 4års tid nu har jag lyckats hålla fasaden uppe.

Men nu har jag fått nog och kan äntligen avslöja hur allt egentligen ligger till.

Sen jag börjat jobba med film och som strippa har jag inte haft någon kontakt med min familj.

Dom gav mej ett ultimatum att jag måste sluta med de jag gör annars fick jag alrig mer komma hem igen.

Dom vill hellre att jag ska gå i skolan eller göra något annat.

Dom tycker jag har skämt ut dom och att alla ska tycka att dom är dåliga föräldrar.

Jag förstår till viss del att dom inte gillar det jag gör, men jag trodde iaf att man som familj stöttar och står upp för varandra.

Men så var de visst inte.

Jag har lärt mej att klara mej själv även fast de i vissa perioder varit väldigt jobbigt och jag har mått väldigt dåligt.

Så i 2års tid nu har jag ätit anti depprisiva tabletter och de har hjälpt mej mkt.

Mitt jobb är det som gett mej styrka och glädje i livet!

Nu denna julen firade jag för första gången på flera år med hela min släkt!

Min moster är den enda som är cool och som inte bryr sej och som älskar mej för den jag är!

Men jag förväntade mej inte att bli mobbad utav min 3år yngre syster på julafton

Hon satt och var dum och hackade på mej hela tiden samtidigt som jag bara ignorerade henne,

Tillslut fick jag nog och skällde ut henne så att hela släkten hörde..

och mesig som hon är försvann hon in i vardagsrummet och gömde sej.

Jag har alltid önskat mej en syster som är mer som jag!

Jag tror jag aldrig har hört talas om någon som blivit mobbad av sin egen syster,

Jag blev både ledsen och chockad.

Jag har nu brytit all kontakt med min såkallade familj  och ser fram emot att gå vidare i livet!

Jag orkade bara inte vara tyst om detta längre..

Så ser sanningen ut förtillfället...

Ibland får man betala ett högt pris i livet, men jag tycker jag har betalat nog nu.

Och jag tycker att jag förtjänar att må bra!